Hej.
Nu kommer jag att skriva något konstigt, och det är inget jag tänker fortsätta på. Jag behöver liksom bara skriva av mig lite, så det kommer ändå inte gå att förstå.
Men det handlar om en som heter Siri, okej?

~~~~~~~~~~~~

Jag gick på den välbekanta vägen hemåt och kollade upp mot träden, som sprakade i rött, gult och orange. Dem hade alltid gett mig en känsla av frihet. Regnet piskade mig i anskistet, men jag fortsatte att kolla upp mot träden. Jag visste inte vad jag kollade efter, men jag visste att det var något speciellt som gömde sig i det färgranna lövslottet i trädkronorna.  
Tillslut kunde jag inte hålla mig längre. Jag ställde mig framför en av träden och tog av mig väskan, som jag lämnade på marken medans jag klättrade upp mot toppen.
Det var många grenar i träden, så vem som helst hade kunnat ta sig upp dit. Jag fortsatte att sträcka mig efter grenarna. Jag var inte ett dugg rädd, vilket jag borde vara med tanke på den porlande bäcken jag skulle ramla ner i om jag råkade släppa taget av grenarna.
Jag hade kommit upp till toppen, och där låg en lapp skriven med vacker handstil.

Hjälp.

~~~~~~~