Smått failade dikter och texter

~~~~~~

Är det svarta vattnet ett tecken på hat?

Eller är det röda blodet ett tecken på kärlek?

Är jag en skugga?

Eller ser du mig?

Är det bara jag som drunknar i dina ögon?

Eller drunknar du i mina?

(15/12 2010)

~

En tår rinner ner för kinden

Jag saknar det som var då,

Hatar det de är nu.

Jag saknar dig som du var då,

Hatar dig som du är nu.

Jag saknar dina mörka ögons sätt att kolla på mig så som det var då,

Jag hatar dina blickar du borrar in dem i mig nu.

Du var mitt allt, jag saknar det som var då,

Jag hatar den falska person du är nu.

(17/12 2010)

~

Om livet vore svart – förträngt av minnen,

Vita skissblock sväva med sinnen,

Stjärnor glittra – skapa ny glans,

ge en andra chans,

Träd lysa i vindens brummande melodi,

En fågel flyger snabbt förbi,

Humlor sväva – skapa kalla vindar om nattens mörka sken,

Solen på himlen alltid för sen.

(23/12 2010)

~

Pennor som skriver i skissblock – svartvita ord,

Från himlen regnar det vinröda droppar – tårar av blod,

Skuggorna smyger i den mörka gränden – flyger med vinden,

Vinröda tårar faller på kinden,

Månen lyser upp himmel och jord,

Lyser upp blocket fullt av svartvita ord.

(23/12 2010)

~

Jag går igenom staden en mörk november kväll. Gatlamporna blinkar till flera gånger på rad innan dem slocknar. I några sekunder är det helt svart, tills strömmen kommer tillbaka. Flera bilar åker förbi alldeles för snabbt över de regniga gatorna. Vindarna börjar leka med min regnkappa och hatten flyger med vinden. Jag försöker hoppa efter den, men når inte rikitgt. Jag försöker igen, men klarar det inte.

De sextio sekunderna blir till en minut och hatten försvinner, försvinner med lyckan och tårarna börjar falla.

Klockorna börjar ticka i mina öron och jag krymper mer och mer för varje sekund som går.
Lamporna blinkar till igen, och mörkret återvänder.
Det är alltså så här det känns att vara ensam och övergiven.
Hjärtat känns som en sten i bröstet. Jag lägger armarna om benen och lägger mig ner som en övergiven, obetydlig sten.
Ljuset är inte tillbaka igen. Jag försöker hitta det, men når inte. Jag försökte igen, men klarar det inte.

De sextio minuterna blir till en timma och värmen försvinner, försvinner med allt som någonsin gjort mig glad och tårarna fortsätter falla.

Jag stänger långsamt ögonen. Smärtan är oändlig, jag är vilse i mörkret. Det enda som syns är röda ögon. Massa röda ögon. De finns där, det spelar ingen roll om jag drömmer eller är vaken, de förföjer mig, för mig in i smärtan.
Jag fortsätter låta tårarna falla, för lat för att göra något åt det.
Ljuset kommer tillbaka med lyckan i några sekunder och tar död på smärtan. Sedan blir det mörkt igen, och jag är vilse, vilse i en enorm labyrint.
Jag försöker skrika, men det kommer inget ljud.
Jag försöker hitta det, men når inte. Jag försöker igen, men klarar det inte.

De 24 timmarna blir till ett dygn och jag försvinner, försvinner med vinden. Blåser djupare in i labyrinten och tårarna blir fler och fler.

(26/11 2010)

~

Den delen av mitt hjärta som tillhört dig,
Står nu öde,
Tomt och svart,
För du lämnade mig för länge sen,
Det går inte att beskriva hur mycket jag saknar dig,
Jag nynnar en melodi,
Samtidigt som många, små droppar vatten faller ner ifrån himlen,
Nuddar min nästipp,
Droppar vidare mot marken och ramlar ner,
Jag tar fram mitt paraply,
Skyddad från regnet,
Men jag saknar fortfarande,
Dig,
För det som var mellan dig och mig,
Är bara ett krossat hjärta,
Finns inte mer,
Lever inte kvar,
Det är bara i mina drömmar som jag dig har,
Jag hör röster viska mitt namn,
Ljudet kommer ifrån en ros som svajar i takt med vinden,
Fåglar som sjunger i kör,
En sol som strålar,
Det är bara att inse,
Det kommer inte att bli vi två,
Även om jag fortfarande älskar dig,
Har du glömt mig.

(2009/2010)

~

Jag håller på att falla ihop,

Tappa mitt svaga grepp om kanten,

Falla ner i det svarta vattnet,

Drunkna till den klara fullmånens spegelbild,

Mina rop på hjälp når aldrig fram,

Fastnar i min torra hals,

Kvävs av svarta tårar.

De kalla vindarna får mig att tappa greppet,

Falla,

Dö i månskenet.

(november/december 2010)

~

Ta min hand – kära vän,

Låt oss flyga över skyn,

Tiden är inte slut än,

Vi har mycket mer att upptäcka,

Så låt mig visa dig,

Tillsammans ska vi sväva in i evigheten,

Utan tårar och svek,

Bara vänskap och kärlek.

(november/december 2010)

~

Ta min hand,

Låt oss flyga över himlavalvets mörkblåa ytor,

Sväva till månen,

Bara du och jag.

För alltid,

Du och jag.

(december/november 2010)

~

Vi springer över

isiga vägar

Med frusna andetag

i halsen

Mörkret har slutit sig omkring oss

Omkring allt

Vi är skyddade

Viskar lågt

i varandras öron

Låter den kalla luften

borra sig in i öronen

Flera stjärnor fyller

upp himlavalvet

Som ljus i mörker

Jag sätter läpparna närmare ditt öra

För att viska att jag

Älskar dig.

(Januari 2011)

~

Inga hjärtan räcker till för att beskriva

Det finns inte ord som beskriver hur mycket jag älskar dig

Hur mycket du har stöttat mig

Ett tusen

En miljon

Hjärtan räcker inte till

Jag älskar dig mer

Än så

Du är värd så mycket mer

Än det

Du är värd

Allt

Om inte mer

Du har hjälpt mig

stöttat mig

men mest av

allt har du

älskat mig lika mycket som

Jag älskar dig.

(16/1 2011)

~


RSS 2.0