Hennes fingrar dansade över pianotangenterna. Tårar snirklade sig ner för hennes kinder. Hon visste att hon inte alltid kunde leva i en lögn. Musiken från pianot fick henne att bli yr på något bakvänt sett. Hon kanske inte ville spela, hon kanske var tvungen. Eller så gillade hon det, gillade ljudet av sorg, falska tangenter. Låten hon spelade fick henne att fundera. Tårarna skapade det immigt i hennes ögon, hon kunde knappt läsa noterna. Under en sekund höll hon upp sin långa klänning och sprang ut ur den fullpackade lokalen. Publiken kollade konstigt på det tomma utrymmet mellan pianot och dörren.

Hennes diamanthalsband låg ensamt kvar på golvet och ljuset från dem tända ljusen fick det att glittra.

Hon sprang, hon flydde, hon visste inte vart hon skulle göra. Tillslut orkade hennes ben inte bära henne längre, och hon föll ihop som en sten på den kalla, snötäckta marken. Blodet droppade från ett sår på benet. Men hon orkade inte bry sig, hon hade ingen kraft kvar.

Hon orkade inte röra sig, hon klarade inte av det. Hon hade ingen kraft kvar.

~

Något kladdigt

Jag måste säga att det var svårt, och jag visste inte vad jag skulle skriva, den är inte ett dugg spännande, jag ville bara testa mig lite, ehe. Det kommer kanske fler Plutten och Sniff sagor. Men nästa gång borde jag ha en idé också, ehe. Men nu kommer den.

Plutten och sniff är två tigerbröder.
Idag ska dem, mamma och pappa Tiger till marknaden. Dem sätter sig i bilen och åker i väg. På vägen dit ser Plutten flera fjärilar som virvlar förbi. De skulle han vilja fånga! Sniff tänker på alla roliga saker han ska köpa på marknaden för sin veckopeng.
Mamma och pappa Tiger diskuterar vad dem behöver för tavlor och lampor till sitt hus.
När dem är framme kliver dem ur bilen, och Sniff börjar springa emot ett leksaksstånd.
Plutten springer efter, och dem kollar på alla fina leksaker björnen bakom disken har att erbjuda.
Plutten hittar en fin leksaksbil, och Sniff en prinskrona.
"Snälla får vi köpa det här?" Frågar dem mamma och pappa tiger samtidigt.
Mamma och pappa Tiger kollar tvekande mot varandra och nickar. Plutten och Sniff springer vidare när mamma och pappa betalar. Dem får gå själv lite och köpa fina saker för sin veckopeng. Plutten vill kolla på klistermärken, och Sniff vill kolla på pyssel. Dem bestämmer sig för att köpa det. Dem har 20 kronor i veckopeng och dem fick 80 kronor av mamma och pappa Tiger också.
Dem betalade för klistermärkerna och pysselboxen och nu har Plutten 90 kronor kvar och Sniff har 80 kronor kvar. Dem fortsätter och gå, och Plutten hittar en fin fjäriljshåv. Han vill köpa den för att fånga fjärilar. Han ger 10 kronor till vargen bakom disken och dem fortsätter gå.
"Ska vi gå på café?" Frågar Sniff.
"Ja, men kan vi inte fråga om mamma och pappa vill följa med?" Svarar Plutten.
"Jo, det är klart. Men vart är dem?""Jag vet inte, vi måste nog leta efter dem."
Plutten och Sniff börjar leta. Dem letar i olika klädstånd och trädgårdsställen, men dem kan inte hitta mamma och pappa Tiger. Då ser Sniff något.
"Där är dem!" Ropar han och springer mot en tapetaffär. Plutten springer efter så fort han kan.
"Hej Plutten, hej Sniff." Säger mamma och kramar om dem.
"Jag och Plutten undrar om vi kan gå på café?" Frågar Sniff.
"Jag och pappa har precis köpt bullar som vi ska fika med när vi kommer hem."
"Vi kan fika med dem när vi kommer hem." Säger pappa Tiger.
Plutten och Sniff ler och nickar och springer i kapp till bilen.

~

Kort och så, men vad tycks ändå?

Haha det rimmade :D

//Ofelia

Att skynda sig i genom dimma
Stressa för att inte tappa bort något
blunda
när man väl är ute inser man att
man tappat något

tappat dig

man borde inte

blunda

inte

stressa igenom dimma med

slutna ögon

jag måste backa in i

dimman

igen

hämta tillbaka

dig

utan att blunda

utan att komma bort

för när man väl är ute

är man fri

men när man är i dimman

är man inlåst

fångad

..glömd

Snälla du jag ångrar att jag

tappade dig under den dimmiga

vägen

till friheten

jag kommer tillbaka

jag kommer och hämtar dig

vänta på mig

Och hon hade rätt, skuggan väntade på henne. Men det var ingen skugga. Det var en människa klädd i en lång, svart rock och hatt. Tindra kunde inte förstå om den var en man eller kvinna, vixen eller barn. Hon bara förstod att hennes önskan gått i uppfyllelse. Önskan om att hon kunde önska, fick önska. Hon önskade sig en bubbla, önskade att det var möjligt. Och det kanske det var?

"Bubbla." Mumlade skuggan.

"Va?" Stammade Tindra fram mellan sina skakande tänder. Kunde personen läsa hennes tankar?

Personen nickade och vände blicken mot en vattenpöl. Den satte händerna i vattenpölen i form av en skål och en bubbla bildades i skålen.

"Det.. Det.. Det var en sådan bubbla jag menade.." Viskade Tindra. Personen kastade vattnet på henne och Tindra började fundera på om den var arg. Men hon kände någon. Hon kände sig skyddad. Hon kände att hon var i en bubbla. "Tack.." Mumlade hon.

Personen nickade och försvann bland trädens skuggor. Tindra förstod. Förstod att personen, han eller hon, var magisk.