Och hon hade rätt, skuggan väntade på henne. Men det var ingen skugga. Det var en människa klädd i en lång, svart rock och hatt. Tindra kunde inte förstå om den var en man eller kvinna, vixen eller barn. Hon bara förstod att hennes önskan gått i uppfyllelse. Önskan om att hon kunde önska, fick önska. Hon önskade sig en bubbla, önskade att det var möjligt. Och det kanske det var?

"Bubbla." Mumlade skuggan.

"Va?" Stammade Tindra fram mellan sina skakande tänder. Kunde personen läsa hennes tankar?

Personen nickade och vände blicken mot en vattenpöl. Den satte händerna i vattenpölen i form av en skål och en bubbla bildades i skålen.

"Det.. Det.. Det var en sådan bubbla jag menade.." Viskade Tindra. Personen kastade vattnet på henne och Tindra började fundera på om den var arg. Men hon kände någon. Hon kände sig skyddad. Hon kände att hon var i en bubbla. "Tack.." Mumlade hon.

Personen nickade och försvann bland trädens skuggor. Tindra förstod. Förstod att personen, han eller hon, var magisk.