Du klarade det. Nu har du nått din sagovärld. Varsågod, drottning Tindra.

Drottning? Det lät bra. Hon fortsatte läsa:

Du kommer tyvärr aldrig få veta vem jag är, bara att jag alltid är med dig och du är säker här bland djur och växter. Åh, förresten, kolla under stolen.

Adjö.

Tinda fick en tår i ögat, men den torkade hon snabbt bort och dök under stolen. Hon drog fram en kartonglåda. På den stod hennes namn, men inte med samma handstil som personen som skrev brevet hade. Hon öppnade den utan att tänka efter.

Hon kunde inte tro sina ögon. I lådan låg en karta, ett till brev och ett bröd. Hon tog en bit av brödet och öppnade brevet.

TINDRA.

Jag hoppas att det är du som hittar lådan, men göm den. Och inte på samma ställe, du måste hitta ett nytt, bättre. Några är ute efter den, Sök, sök efter de. Du måste döda dom innan de dödar dig. Det är på liv och död, så var på din vakt.

Farväl, och håll ögonen öppna, det kommer fler lappar. Och om du har otur, fler fiender.

Tindra kollade sig omkring. Farligt? Men personen i första brevet.. Hon skakade på huvudet.

Hon lade ner allt i kartongen, tog en till bit bröd och stängde locket. Sen började hon gräva ett hål. Så fort Tindra skulle stoppa i lådan i hålet kände hon någonting i ryggen och föll mot marken. I samma sekund blev allt svart.